Det är på tiden att jag säger något om de omtalade lärarutbildningarna.

När jag först började i Lund hösten 2002 tittade jag på möjligheterna för mig att bli lärare. Det kändes en aning oroande att behöva läsa i Malmö och jag upplevde det som tryggt att ha Kristianstad i närheten. Varför? Jo, för att lärarutbildningen i Malmö redan då hade rykte om sig att vara dålig och meningslös.

Nu, 2008, har Högskoleverket upptäckt det hela. Och folkstormen kom som planerat.

Men diskussioner om brister i gymnasieutbildningen har funnits länge. Tankar om auktorisering har funnits ett tag, även om utredningen för det lades ned och ersattes med en ny (SOU 2008:52). Utmärkt idé, men vad är poängen med lärarutbildningar som inte ger lärarlegitimation? Och vad kan den bakomliggande orsaken vara?

Är det möjligen så att det finns resursbrister till högskolan? Eller att läraryrken har för låg lön och för låg status för att locka till större engagemang från lärarnas sida?

Men att åtgärda symptomet kanske är bättre än inget.

Annonser