Inte är jag förvånad, men lite tråkigt är det ändå.

Regeringen meddelar idag att man minsann tänker införa studieavgifter för studenter från tredje land. Bakom detta lustiga begrepp finns de 8000 studenter som kommer från länder utanför EU/ESS. Påhittet kommer från en utredning (SOU 2006:7) som beställdes av förra regeringen innan de förlorade valet som nu Lars Leijonborg har grävt upp.

Om man nöjer sig med att tänka i ett steg så verkar det fullt logiskt. Varför ska svenska skattepengar betala dyr utbildning för utlänningar. Att bara tänka så leder dock fel.

Först, om vi inför studieavgifter i högskolan kommer det inte att komma hit studenter från tredje land. I flera undersökningar slår man fast att ekonomiska skäl är en av de tyngsta skälen att komma till Sverige för att studera. Om vi inför studieavgifter kommer Sverige att vara ett av de dyraste länderna i Europa att studera i. Minskat inflöde innebär mindre pengar.

En del pengar kommer att betalas tillbaka till studenterna i form av ett stipendiesystem. Byråkratin harvar på och det kostar pengar både att betala in och betala ut pengar.

Det är också ett feltänk att tro att alla studenter som läser i Sverige faktiskt utgör en merkostnad. Det är ofta tack vare de internationella studenterna som vi kan upprätthålla utbildningar som håller hög kvalitet, men där studenttillströmningen svänger. En utbildning måste ha en kritisk massa för att kunna ges.

Om man sedan tänker på att detta bara var de administrativa problemen med avgifterna… Vad innebär det för internationaliseringen av högskolan om de internationella studenterna försvinner? Jag kan inte tänka mig att det är något positivt.

Ska man då vara orolig för att detta är ett första steg mot att införa avgifter för alla studenter? Ja, kanske. Steget är i alla fall mindre än tidigare. Och redan nu är många ute på farligt vatten.

Annonser