Om man ska hålla en blogg om ett så pass koncentrerat ämne som denna (utbildning och vetenskap) så är RSS ett ovärderligt redskap. Framför allt möjligheten att söka efter ett visst innehåll i artiklar och bloggar och göra själva sökningen till ett RSS-flöde är oslagbar. Ganska snabbt märker man då vilka bloggare som aktivt bloggar om samma sak som en själv.

En person som det alltid händer saker kring, och som är en alldrig sinande källa för nya inspel, är Pär Gustafsson, ordförande i Liberala studenter. Jag brukar hålla med honom i ungefär 50% av det han säger.

Jag vill också passa på att ge en liten hyllning till Liberala studenter. Inte för politiken (som sagt, 50%), men för att det är ett förbund som gör väsen av sig, hörs och syns, väl pålästa och kommer med konkreta förslag som man kan förhålla sig till. Keep up!

Idag blir det tumme upp till Pär Gustafsson.

I en debattartikel i en liten landsortstidning som råkar ha Umeå i sitt upptagningsområde skiver Pär något som har sagts mycket den senaste tiden; Sverige har för många universitet.

Jag tror att en av nycklarna är ett väldigt svårt beslut, men det borde tas. Vi har allt för många utbildningar och framförallt har vi för många högskolesäten.
Danmark, Finland och Norge har redan börjat förändra sin struktur, nu borde deras grannland göra detsamma. Universitetskanslern Anders Flodström menar med rätta att vi behöver drastiskt färre universitet. Dagens 14 är allt för många, lägger vi där till högskolorna inser alla att ekvationen inte går ihop.
Det är också dags för de universitet som inte kan leva upp till de krav som titeln antyder, vad gäller högkvalitativa magisterutbildningar, forskarutbildning och forskning inom flera vetenskapsområden, att deras universitetsstatus blir återkallad. Vi behöver ett nytt perspektiv för den högre utbildningen.

Jag brukar hävda (mer eller mindre på skämt) att jag bara erkänner sju av Sveriges universitet: Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping, Stockholm, Umeå och SLU (om jag umgås med humanister brukar jag lägga till Helsingfors och Tartu). Detta ligger nog på sätt och vis i linje med vad Pär och Anders Flodström har sagt. Regeringen verkar stödja en utveckling där lärosäten allt mer samarbetar, detta visar inte minst stödet till samarbetet mellan Växjö och Kalmar. Detta tror jag är rätt väg att gå.

I detta inläggs titel finns fyra värdeord som helt präglar debatten om högskolan just nu. Alla kommer från rubrikerna i SOU 2007:81 (Resurser för kvalitet). Poängen är att alla Sveriges 36 statliga högskolor inte ska göra samma saker. Särskillt de mindre högskolorna måste bli vassare inom mindre områden. Gärna nya områden, för det kan inte vara meningen att man ska utöva klassisk grundforskning överallt.

Någon annan gång ska jag särskillt belysa problemen med naturvetenskapen i Sverige.

Pär ska dock få lite mothugg. Pär avfärdar utbyggnaden av högskolan under de senaste decennierna som regionalpolitik, och det är regionalpolitikens fel att vi har minst en högskola i varje län i Sverige. Felet är att vi inte kan avfärda det som regionalpolitik. Det ÄR regionalpolitik, och det måste vi förhålla oss till. Och ska vi leva upp till ambitionerna t.ex. när det gäller breddad rekrytering måste högre utbildning komma närmare  vardagen för fler. Lunds universitet driver ett stort, vi kan kalla det projekt, som av vissa har kallats ett enormt resursslöseri och av vissa ”Lunds universitets samvete för breddad rekrytering”. Vi som arbetar med det dagligen kallar det Campus Helsingborg. Campus är LUs ”filial” i Helsingborg. Det skulle i praktiken kunna vara en egen högskola, men det är en del av LU. Detta tror jag är en god idé. Jag skulle vilja se fler filialer i universitetsvärlden. Forskningen måste inte finnas överallt, men det måste finnas inkörsportar från högskolorna.

DISCLAIMER: Alla här presenterade förslag måste garanteras en trygg oberoende finansiering för att jag ska kunna stödja dem.

Annonser