Man kan ju inte undgå att notera att det snart är presidentval i USA. Ingen lämnas oberörd. Till och med USAs astronomer har nu gått i taket efter två intressanta uttalanden av Mr McCain.

Det första kom i september när Mr McCain tog sig för att jämföra Obama med Sarah Palin. McCain ska då ha hävdat att Obama begärde statliga pengar för ”planetariums and other foolishness”, ett uttalande som har retat upp vissa.

Jag är inte astronom, men jag kan förstå att det rör om i sinnet på de inbitna. Jag kan nog också någonstans  ha svårt att tänka mig planetarier som ”foolish”.

Nästa uttalande (början av oktober) är på samma tema:

[Obama] voted for nearly a billion dollars in pork barrel earmark projects, including, by the way, $3 million for an overhead projector at a planetarium in Chicago, Illinois. My friends, do we need to spend that kind of money?

OH-projektorn i sammanhanget visade sig vara den nu över 40 år gamla projektorn i ”Sky Theater” vid Adlerlaboratoriet som tydligen är på väg att falla sönder.

Min spontana tanke är att det alltid är enkelt att slå ner på det man inte förstår. Mr McCain kanske aldrig har varit på planetarium. Tråkigt för honom i så fall. Även om jag personligen tror att planetarier är bra att ha så kanske de inte är särskilt politiskt slagkraftiga. Det är inte uppenbart lätt att förstå nyttan med dem.

Igår presenterade regeringen en del av forskningspropositionen. Sedan tidigare vet vi att regeringen tänker satsa särskillt på medicin, teknik och klimat. Igår fick vi veta vad regeringen avser med strategiska satsningar på medicin:

Totalt satsar regeringen 560 miljoner på sju strategiska områden:

  • Molekylär biovetenskap
  • Stamceller och regenerativ medicin
  • Epidemiologi
  • Vårdforskning
  • Diabetes
  • Cancer
  • Neurogenerativa sjukdomar (som Alzheimers)

Medlen ska utlysas av forskningsråden och tilldelas universitet och högskolor efter en kvalitetsutvärdering.

Kåre Bremer, rektor vid Stockholm universitet, är kritisk. Jag håller med honom. Man har ringat in områden som är mycket smala och som bara täcker in en del av den medicinska forskningen i Sverige. Man måste alltid ställa sig frågan om specifika satsningar löser specifika problem. Kommer vi att nå det stora genombrottet i fråga om diabetes genom att ge pengar till diabetesforskare? Kanske. Men det kan lika gärna vara någon biokemist eller beräkningsbiolog som löser problemet i farten. De största upptäckterna har skett oväntat, och antingen i breda forskningsmiljöer eller hemma på kammaren. (Minns när Newton ”sat in a contemplative mood” under äppelträdet i Woolsthorpe, eller Einsteins insatser på patentverket i Bern.)

Men satsningen har en stor politisk vikt. Det är nämligen mer begripligt för gemene man om man satsar på tillämpad diabetesforskning än om man satsar på grundforskningen i biokemi (eller något annat).

Det är lätt att trycka ner på något man inte förstår. Det är lätt att motivera det begripliga. Det ”onyttiga” förlorar.

Jag har en lärare som brukar hävda att vi behöver mer naturvetare i politiken. Tja…

Annonser