maj 2009


Rådet för konkurrenskraft sammanträdde idag i Bryssel. Och när man hade förhandlat hela kvällen stod det klart att sju stora länder stödjer att ESS ska byggas i Lund. Därmed är saken så gott som klar. ESS kommer att byggas i Lund. Spanien och Ungern har inte en chans. Lund och Sverige får en av världens största forskningsanläggningar.

European Spallation Source kostar ofantliga mängder pengar att bygga. Beräkningarna ligger på c:a 13 miljarder kronor för att bygga, 1 miljard årligen för att driva och ytterligare c:a 2 miljarder fonderade kronor för att riva anläggningen i framtiden. Detta gör ESS till en investering som ekonomiskt ligger i klass med mastodontprojekt som Öresundsbron (20 miljarder).

ESS kommer troligen att göra en enorm påverkan på Lund. Kanske inte i första hand för de tillresta forskarna, eller för vetenskapen. Utan för att detta verkligen sätter Lund på kartan.

Det finns säkert tusen saker att skriva om ESS, men det tänker jag inte göra mitt i natten.

Spontant fråggar jag mig ändå: Vem är den största vinnaren? Det är nog inte vetenskapen, eller Lund. Den som har vunnit mest idag måste ändå vara Lars Leijonborg. Det kan inte vara många saker som gör en forskningsminister värd att komma ihåg; men, vilket jag tyvärr måste medge, att förhandla hem Sveriges största forskningssatsning någonsin måste vara en av de sakerna.

Grattis Lund! Grattis Lunds universitet! Grattis ESSS! Grattis vetenskapen, forskarna och studenterna!

Annonser

Imorgon samlas EU:s forskningsministrar i Bryssel för att delta i möte med Rådet för konkurrenskraft (Competitiveness Council, som det så vackert heter på engelska). Högskoleminister Lars Leijonborg deltar för Sveriges räkning. Detta kanske inte hade varit så upphetsande om det inte hade varit för att de ska prata om ESS. Och kanske till och med besluta vart det ska ligga.

Men det är lite märkligt, för ESS finns inte med i dagordningen för mötet. Och en genomläsning av bakgrundshandlingarna som finns på ordförandeskapets hemsida gör mig bara mer förvirrad. Vad ska de egentligen göra?

Den sista tiden har lärt mig att inte lita på EU:s hemsidor. I förra veckan sökte jag febrilt efter någon information som kunde koppla samman Europaparlamentet med högre utbildning. Det var omöjligt. Jag antar att bara för att jag nu har hittat lite möteshandlingar betyder inte det att jag vet allt. Det mesta är säkert underhand, hemligt eller omöjligt att hitta på nätet.

Det vore ändå bra om det kunde bli ett beslut om vart ESS ska byggas. Och det vore kul om det blev Lund. Men även om ministrarna, på någon grund, finner att Bilbao är bättre tycker jag att de ska tala om det så snart de kan. Ingen gynnas av att detta dras i långbänk – det kostar bara en massa pengar för alla parter.

Men det blir säkert inget beslut. Det går troll i den här processen. I alla fall några stycken. Mest är det förstås ministrar, statssekreterare, förhandlare och budgetfolk som går. Forskare, som till slut ska använda anläggningen, går väldigt lite just nu. Det är väldigt synd.

Men vi väntar med spänning…

Jag befinner mig i Stockholm, för jag har tillbringat två dagar på Högskoleverkets kvalitetskonferens. Ja visst! Konferens i två dagar med några hundra utbildningsintresserade lärare, akademsiska ledare, administratörer och en och annan kåraktiv student.

Kvalitet är viktigt för högskolan, det är alla överens om. Därför är den frågan ganska ointressant just nu. Den intressanta frågan är: Vad är kvalitet? Hur uppstår kvalitet? Finns det incitament för att kvaliteten ska öka?

Och ibland blir man klokare av att åka på konferens. Jag blev det. Inte för att man sa det som jag inte visste. Utan för att man sa det som jag egentligen visste. Jag hade bara inte satt det i sitt sammanhang, inte tagit in det i huvudet, inte tillämpat kunskaperna. Detta var vad jag lärde mig:

  • Kvalitet är ett kvalitativt begrepp. Det låter sig inte fångas av hårda och kalla siffror. Stora sanningar låter sig inte presenteras av dåliga data.
  • Kvalitet är ett subjektivt begrepp. Det kan inte vara likadant för alla. Den goda utbildningen är inte god för alla. Den dåliga utbildningen är inte dålig för alla.
  • Kvalitet är ett föränderligt begrepp. Vi tror ibland att vi vill samma saker som -68. Så är det inte. Imorgon kommer man att skratta åt oss också.

Det var då jag blev deprimerad – en liten stund. Men:

  • Kvalitet är ett positivt begrepp. Vi måste nå dit i alla fall. Vi måste mäta, utveckla, lyssna, diskutera, analysera och kritisera ändå. För det är utveckling i sig. Utvecklig är kvalitet. Kvalitet är positivt.

Och då gick jag tillbaka och tittade på vad jag skrev till LUS för tre veckor sedan. Nu vet jag inte om det håller längre. Så här lät det när jag försökte skriva ner vad det innebär att verka för kvalitet :

Lunds universitet ska ha som mål att erbjuda en utbildning av högsta kvalitet. För att uppnå detta genomförs ett systematiskt kvalitetsarbete på alla nivåer vid universitetet. Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna; samtliga är att betrakta som medarbetare. Universitetet ska genomsyras av en kvalitetskultur där medvetet och omedvetet kvalitetsarbete är en del i den dagliga verksamheten, på alla nivåer; där alla medarbetares erfarenheter erkänns och tas till vara. Lunds universitets medarbetare ska gentemot staten och de omgivande samhället ta ett gemensamt ansvar för studenternas lärande.

Kommer man att skratta i framtiden?