Uncategorized


Utbildningsminister och partiledare Jan Björklund (FP) gick i söndags ut med att han vill se 10 000 nya platser i högskolan och vuxenutbildningen till nästa år. Bakgrunden är naturligtvis finanskrisen och den stora arbetslösheten.

– Vi har både hög arbetslöshet bland ungdomar och extremt stora årskullar som går ut gymnasiet nu. Jag tycker att det är bättre att ungdomarna utbildar sig än att de bara går runt och slår dank, säger han [Björklund] till SvD.

Det är sant att arbetslösheten gör att det är många som ”går runt och slår dank” – ofrivilligt. Och det kan tyckas helt logiskt att staten ”sysselsätter” dessa med samhällsnyttig utbildning tills dess att konjunkturen är bättre.  Men ett sådant resonemang är farligt eftersom det förutsätter att dessa studenter hellre vill vara i arbete än i utbildning. Idén är att de ska bort så snart som möjligt. När arbetet dyker upp ska man släppa allt man har för händer och gripa möjligheten. En student som kommer till högskolan för att läsa udda kurser som han/hon egentligen inte vill läsa och som avslutar kurserna innan de är färdiga, den studenten bedriver inte utbildning – studier möjligen, men inte utbildning.

Högskolan kan inte vara lagringsplats för oönskad arbetskraft.

På samma sätt mår högskolorna dåligt av att tvingas öka och minska sin utbildningsvolym på kort varsel. Det var ungefär det jag sa när jag blev intervjuad av Sydsvenskan för en månad sedan.

Lunds universitets studentkårers ordförande Christian Stråhlman håller med om att det är viktigt att utbildningen inte styrs av tillfälliga nycker.

– Det är viktigare för högskolan att ha en stabil och långsiktig utbildning med en storlek som är hållbar. Istället för att ge efter för de här tillfälliga svängningarna som man ändå inte kan förutse, säger Christian Stråhlman.

Och så finns det en aspekt till – konsten att satsa på högre utbilding utan att det kostar pengar.

Det finns två problem. Ett. Det finns för lite platser. Två. Varje plats är underfinansierad.

Enkelt skulle man kunna beskriva dagens finansiering av högre utbildning såhär: Varje utbildningsplats kostar en viss summa pengar som regeringen bestämmer. Sedan finns det den mängd platser som regeringen bestämmer. Multiplicerar man den ena summan med den andra får man fram kostnaden för högre utbildning.

När Björklund säger att man ska satsa på högre utbildning menar han att man ska öka antalet platser – en kvantitativ satsning. När partikollegan och dåvarande högskoleministern Lars Lejonborg (FP) skulle satsa på högre utbildning 2007 var det frågan om en ökning av pengarna per student – en kvalitativ satsning.

Detta är viktigt, och uppmärksammas av SFS. En satsning på platser får inte innebära en minskning av pengarna per student. Det skulle kanske se ut som en satsning på högre utbildning – men skulle i verkligheten bara vara en eftergift för konjunkturen. Studiemedel istället för a-kassa. Biblioteket istället för Arbetsförmedlingen.

Sveriges studenter har igen, och igen, och igen, och igen, talat om för regering och riksdag att studiemedlet måste höjas. Detta har jag skrivit om tidigare. SFS senaste uträkning ger vid handen att studenten går 900 kronor back varje månad.

Men nu blir det inte så. Istället kommer studiemedlet att sänkas med 73 kronor per månad. Anledningen är att prisbasbeloppet sjunker 2010. En teknikalitet, men det ser ju inte helt lysande ut. Och jag tror knappast att studenternas levnadsomkostnader har sjunkit.

Jag befinner mig i Stockholm, för jag har tillbringat två dagar på Högskoleverkets kvalitetskonferens. Ja visst! Konferens i två dagar med några hundra utbildningsintresserade lärare, akademsiska ledare, administratörer och en och annan kåraktiv student.

Kvalitet är viktigt för högskolan, det är alla överens om. Därför är den frågan ganska ointressant just nu. Den intressanta frågan är: Vad är kvalitet? Hur uppstår kvalitet? Finns det incitament för att kvaliteten ska öka?

Och ibland blir man klokare av att åka på konferens. Jag blev det. Inte för att man sa det som jag inte visste. Utan för att man sa det som jag egentligen visste. Jag hade bara inte satt det i sitt sammanhang, inte tagit in det i huvudet, inte tillämpat kunskaperna. Detta var vad jag lärde mig:

  • Kvalitet är ett kvalitativt begrepp. Det låter sig inte fångas av hårda och kalla siffror. Stora sanningar låter sig inte presenteras av dåliga data.
  • Kvalitet är ett subjektivt begrepp. Det kan inte vara likadant för alla. Den goda utbildningen är inte god för alla. Den dåliga utbildningen är inte dålig för alla.
  • Kvalitet är ett föränderligt begrepp. Vi tror ibland att vi vill samma saker som -68. Så är det inte. Imorgon kommer man att skratta åt oss också.

Det var då jag blev deprimerad – en liten stund. Men:

  • Kvalitet är ett positivt begrepp. Vi måste nå dit i alla fall. Vi måste mäta, utveckla, lyssna, diskutera, analysera och kritisera ändå. För det är utveckling i sig. Utvecklig är kvalitet. Kvalitet är positivt.

Och då gick jag tillbaka och tittade på vad jag skrev till LUS för tre veckor sedan. Nu vet jag inte om det håller längre. Så här lät det när jag försökte skriva ner vad det innebär att verka för kvalitet :

Lunds universitet ska ha som mål att erbjuda en utbildning av högsta kvalitet. För att uppnå detta genomförs ett systematiskt kvalitetsarbete på alla nivåer vid universitetet. Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna; samtliga är att betrakta som medarbetare. Universitetet ska genomsyras av en kvalitetskultur där medvetet och omedvetet kvalitetsarbete är en del i den dagliga verksamheten, på alla nivåer; där alla medarbetares erfarenheter erkänns och tas till vara. Lunds universitets medarbetare ska gentemot staten och de omgivande samhället ta ett gemensamt ansvar för studenternas lärande.

Kommer man att skratta i framtiden?

För att slutföra denna osannolika dag med spektakulära händelser på forskningsfronten.

Lars Leijonborg (FP) höll i eftermiddags pressträff för att prata om byggandet av European Spallation Source (ESS). Till skillnad från MAX IV (som idag har fått klartecken att börja bygga), är detta en anläggning som söks i konkurrens med andra länder. Då är det viktigt att hitta allierade. I och med dagens pressträff är det klart att Italien, Danmark och Norge stödjer Lunds kandidatur, vilket man visar genom att garantera en viss mängd pengar.

Om MAX IV var politik på hög nivå så är det ingenting mot vad som sker i kulisserna kring ESS. Det är ju så fruktansvärt mycket pengar det handlar om – 13 miljarder kronor.

Tidpunkterna, ja. Sydsvenskan skriver:

Den 4 maj hålls ett statssekreterarmöte i Prag, då placeringen ska diskuteras. Ett beslut kan därefter fattas i samband med ministerrådet för konkurrenskraft i Bryssel den 28 maj.

Kanske, kanske kan det bli ett beslut.

Lunds universitet har kallat till presskonferens klockan 11 idag för att meddela att MAX IV ska byggas! Äntligen!

MAX IV, som kommer att bli en av världens främsta anläggningar för forskning med synkrotronljus, byggs på Brunnshög i norra Lund. Bredvid platsen där ESS förhoppningsvis ska byggas.

Som fysiker, användare av dagens MAX-lab och ledamot i MAX-labs styrelse kan jag inte vara annat än lycklig. Jag visste visserligen att det var saker på gång. Regeringens utredare Anders Flodström (som har forskat på MAX, men som också är universitetskansler) rapporterade nyligen till regeringen hur det såg ut med finansieringen av MAX IV. När han besökte MAX-labs styrelse på senaste mötet verkade det som att saken var i princip klar. Det fattades bara lite pengar i marginalen. Nu verkar det som att Lunds universitet, Vetenskapsrådet, Vinnova och Region Skåne (eller, om man ska vara krass; Sverige, Sverige, Sverige och Skåne) har kommit överens om finansieringen.

MAX IV kommer att innebära jättemycket för Lund och forskningen. Jag kan bara gratulera! Mig själv och alla andra!

Senare idag har regeringen kallat till presskonferens för att informera om ESS. Även om det beslutet ligger på högre nivå så kanske får vi mer roliga nyheter…

Fortsättning följer…

Maxlab kan liknas vid ett supermikroskop

Maxlab är en synkrotronljusanläggning och kan liknas vid ett supermikroskop, som kan avslöja detaljer om naturens allra minsta byggstenar. Den består i princip av ett cirkelformat rör som det är vakuum i. I röret cirkulerar elektroner i en hastighet nära ljusets. Elektronerna avger ljus med hög energi som är riktat åt ett enda håll.
Forskning baserad på synkrotronljus har legat till grund för ett antal Nobelpris de senaste åren.
Som exempel kan nämnas kemipriset 2006, som amerikanen Roger Kornberg fick ta emot. Han hade studerat hur cellkärnans genetiska information kopieras till budbärar-RNA och sedan förs ut i cellerna där nya proteiner byggs upp.
Hans landsman Roderick Mackinnon fick kemipriset 2003 för att ha visat hur en jonkanal fungerar på atomnivå. Jonkanalerna är viktiga bland annat för nervsystemets och musklernas funktion

(saxat från Sydsvenskan)

Det finns en främmande fågel i högskolesektorn, undantaget som bekräftar regeln, den eviga bisatsen.

Staten skall som huvudman anordna högskolor för 1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och 2. forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete.

1 kap. 2 § Högskolelagen (mina markeringar)

Och så får man slita sitt hår lite grand och försöka förstå hur de konstnärliga utbildningarna och det konstnärliga utvecklingsarbetet egentligen relaterar till det andra som högskolesektorn gör. För håll med om att lagen gör det lite knepigt att förhålla sig till konstnärliga utbildningar (”performing arts”, vilket måste skiljas från kulturvetenskaper). För även om de är en riktig del av högskolan har man klart och tydligt sagt att konsnärlig verksamhet är något helt annat än det ”vanliga” högskolor sysslar med.

På sista tiden har flera saker inträffat på de konstnärliga högskolorna som media har plockat upp. Det är då vi får högskolepolitik på kultursidorna – och det är ju lite spännande.

Här, och i kommande inlägg, följer en odyssé av konsnärliga högskolor som har hamnat på kultursidorna.

Akt 1 – I vilken ett styrelsebeslut ifrågasätts

Personer: Birgit Friggebo, Magnus Aspegren, lärare, styrelseledamöter, hovsångare.

Platsen är Operahögskolan i Stockholm

Operahögskolans rektor meddelar att han ämnar avgå. Flera personer med gedigen utbildning i sång meddelar sin kandidatur. Styrelsen väljer dock att föreslå en helt annan person, Magnus Aspegren, chef för Norrlandsoperan, som, ack och ve, inte är utbildad sångare. Styrelsens ordförande, Birgit Friggebo, gör entré och meddelar att skolans lärare tänker fel och att de inte vet allt. Lärarna skriver ett protestbrev tillsammans med ett antal hovsångare och andra framstående personer. Två lärare slutar i protest. Högskoleverket ringer och och meddelar att diarieföringen inte stämmer. Stor förvirring. Regeringen låter sig icke bevekas utan utser Magnus Aspegren till rektor. Ridå.

Kommentar

Jag har varit med och rekryterat rektorer. Även om man inte är konstnär kan man bli ifrågasatt. Det är ofta dumt, ogrundat och kontraproduktivt. När Lunds universitets rektor Per Eriksson kallades handlade det dock inte om bristande kompetens, utan om andra fånigare pseudokriterier. Men likheter finns det. i båda fallen ville lärarna ha en person med starkare meriter inom kärnverksamheten (forskning/konstnärligt utvecklingsarbete) medan styrelsen valde på andra grunder.

Jag respekterar att man gärna identifierar sig med någon som är duktig på det man själv håller på med. Men vem tänker på att en av de få saker som en rektor inte gör är att forska/utveckligsarbeta. Rektor ska vara chef först och främst. Det gäller på Lunds universitet såväl som på Operahögskolan.

Fortsättning följer…

Lunds universitet har på sista tiden gjort en hel massa saker som visar att man (trots allt) tar grundutbildningen på största allvar. Nu följer man upp sin stora stora forskningsutvärdering RQ08 och genomför EQ11 – samma sak, fast för utbildningen.

När Lunds universitets rektor Per Eriksson installerades i januari överlämnade Lunds universitets studentkårer (LUS) en önskelista. I trettio punkter talade man om vad man ville att rektor och universitetsledningen skulle göra de närmsta åren. Det är en helt gäng jättebra och angelägna saker att ta tag i för att vi ska få utbildning med högsta kvalitet. En sak har legat mig lite extra varmt om hjärtat. Nämligen:

Genomför EQ10 – en utvärdering av utbildningskvalitén ur ett internationellt perspektiv motsvarande RQ08 för forskningen

Och nu gör man det!

RQ08 var ett jättedunderprojekt som genomfördes 2008 vid LU. Den smakliga förkortningen stod för Research Quality Assurance for the Future 2008.  (Det första förslaget på förkortning – ResQu08 – föll inte i god jord, vilket man fattar om man uttalar det.) Syftet med RQ08 var att hitta starka och svaga forskningsmiljöer, att få underlag till planering/utveckling och att hitta brister i hur universitetet hanterade sin forskning. Internationella experter kom till Lund och granskade. Man gjorde bibliometri (analys av hur forskarna publicerar sina resultat och hur det uppmärksammas). Man skrev långa självvärderingar. Och till slut blev det en liten nätt rapport på dryga 500 sidor.

Det fanns en massa bra saker i RQ08-projektet. Det var helhetstänkande, det var internationellt, det tog hänsyn till ämnenas särart, och det stärkte Lunds universitets varumärke. För resultatet var ju överlag bra. Lunds universitet hade kvalitet i forskningen.

Att man på LU nu tar steget till grundutbildningen är för mig helt naturligt. Men ändå blev jag överraskad. Det har funnits en kultur i högskolesektorn att stora utvärderingar inte för något gott med sig – särskillt inte om det gäller grundutbildningen. Och framförallt har det inte varit någon naturlig del i strävan att stärka lärosätets varumärke. Det var tråkigt, men det blåser nya vindar. Jag tror att de miljoner som som nu kommer att satsas i EQ11 är välinvesterade pengar. Glöm bara inte:

  • Tänk Europa. Tänk världen.
  • Bra resultat kräver goda förutsättningar – Goda förutsättningar ger inte automatiskt bra resultat.
  • Det är inte bara Lunds universitet som ska bli bäst. Alla utbildningar i Sverige (Europa) ska hålla hög kvalitet. Sprid erfarenheterna!
  • Hur bra är det inte att vi får våra utbildningar utvärderade? Tänk så mycket bättre allt kan bli! Inga sura miner!

Nästa sida »