Rådet för konkurrenskraft sammanträdde idag i Bryssel. Och när man hade förhandlat hela kvällen stod det klart att sju stora länder stödjer att ESS ska byggas i Lund. Därmed är saken så gott som klar. ESS kommer att byggas i Lund. Spanien och Ungern har inte en chans. Lund och Sverige får en av världens största forskningsanläggningar.

European Spallation Source kostar ofantliga mängder pengar att bygga. Beräkningarna ligger på c:a 13 miljarder kronor för att bygga, 1 miljard årligen för att driva och ytterligare c:a 2 miljarder fonderade kronor för att riva anläggningen i framtiden. Detta gör ESS till en investering som ekonomiskt ligger i klass med mastodontprojekt som Öresundsbron (20 miljarder).

ESS kommer troligen att göra en enorm påverkan på Lund. Kanske inte i första hand för de tillresta forskarna, eller för vetenskapen. Utan för att detta verkligen sätter Lund på kartan.

Det finns säkert tusen saker att skriva om ESS, men det tänker jag inte göra mitt i natten.

Spontant fråggar jag mig ändå: Vem är den största vinnaren? Det är nog inte vetenskapen, eller Lund. Den som har vunnit mest idag måste ändå vara Lars Leijonborg. Det kan inte vara många saker som gör en forskningsminister värd att komma ihåg; men, vilket jag tyvärr måste medge, att förhandla hem Sveriges största forskningssatsning någonsin måste vara en av de sakerna.

Grattis Lund! Grattis Lunds universitet! Grattis ESSS! Grattis vetenskapen, forskarna och studenterna!

Annonser

Imorgon samlas EU:s forskningsministrar i Bryssel för att delta i möte med Rådet för konkurrenskraft (Competitiveness Council, som det så vackert heter på engelska). Högskoleminister Lars Leijonborg deltar för Sveriges räkning. Detta kanske inte hade varit så upphetsande om det inte hade varit för att de ska prata om ESS. Och kanske till och med besluta vart det ska ligga.

Men det är lite märkligt, för ESS finns inte med i dagordningen för mötet. Och en genomläsning av bakgrundshandlingarna som finns på ordförandeskapets hemsida gör mig bara mer förvirrad. Vad ska de egentligen göra?

Den sista tiden har lärt mig att inte lita på EU:s hemsidor. I förra veckan sökte jag febrilt efter någon information som kunde koppla samman Europaparlamentet med högre utbildning. Det var omöjligt. Jag antar att bara för att jag nu har hittat lite möteshandlingar betyder inte det att jag vet allt. Det mesta är säkert underhand, hemligt eller omöjligt att hitta på nätet.

Det vore ändå bra om det kunde bli ett beslut om vart ESS ska byggas. Och det vore kul om det blev Lund. Men även om ministrarna, på någon grund, finner att Bilbao är bättre tycker jag att de ska tala om det så snart de kan. Ingen gynnas av att detta dras i långbänk – det kostar bara en massa pengar för alla parter.

Men det blir säkert inget beslut. Det går troll i den här processen. I alla fall några stycken. Mest är det förstås ministrar, statssekreterare, förhandlare och budgetfolk som går. Forskare, som till slut ska använda anläggningen, går väldigt lite just nu. Det är väldigt synd.

Men vi väntar med spänning…

För att slutföra denna osannolika dag med spektakulära händelser på forskningsfronten.

Lars Leijonborg (FP) höll i eftermiddags pressträff för att prata om byggandet av European Spallation Source (ESS). Till skillnad från MAX IV (som idag har fått klartecken att börja bygga), är detta en anläggning som söks i konkurrens med andra länder. Då är det viktigt att hitta allierade. I och med dagens pressträff är det klart att Italien, Danmark och Norge stödjer Lunds kandidatur, vilket man visar genom att garantera en viss mängd pengar.

Om MAX IV var politik på hög nivå så är det ingenting mot vad som sker i kulisserna kring ESS. Det är ju så fruktansvärt mycket pengar det handlar om – 13 miljarder kronor.

Tidpunkterna, ja. Sydsvenskan skriver:

Den 4 maj hålls ett statssekreterarmöte i Prag, då placeringen ska diskuteras. Ett beslut kan därefter fattas i samband med ministerrådet för konkurrenskraft i Bryssel den 28 maj.

Kanske, kanske kan det bli ett beslut.

Nu har jag varit på presskonferens och hört hur vi ska bygga MAX IV i Lund. En trevlig tillställning på många sätt. Lunds universitets rektor Per Eriksson var omåttligt nöjd när han fick meddela att vi drar igång 2,6 miljarders projektet MAX IV, ytterligare ett steg mot att nå visionen; Lunds universitet ska tillhöra de absolut främsta bland Europas universitet. Brevid honom de minst lite nöjda ordföranden för regionstyrelsen och kommunstyrelsen, Jerker Swanstein (M) och Mats Helmfrid (M). I deras huvuden surrade begrepp som regional utveckling och nya jobbtillfällen. Presskonferensens mest städade deltagare, representanterna för Vetenskapsrådet, höll sig lugna och sakliga trots att man nu garanterar en halv miljard till projektet (enligt uppgift Sveriges största forskningsprojekt någonsin).

Nu ska de fyra parterna; VR, Vinnova, LU och Regionen, skapa ett konsortium som ska ta fram en slutlig organisation och finansiering. Dagens avsiktsförklaring innebär visserligen att man börjar bygga, men all organisation och alla pengar finns inte riktigt än. Startdatum sägs vara senast 2010. Ryktet är att man gör bäst i att starta så snart som möjligt. Det är ett gyllene läge just nu, just för att bygga, på grund av konjunkturen. Men först ska en detaljplan för MAX IV underställas kommunfullmäktige, något som enligt Helmfrid kan ske i oktober.

Det här är faktiskt jättehäftigt. En stor forskningsanläggning i Öresundsregionen är en morot och en motor för forskning, inovation och utveckling på båda sidor sundet. Tillsammans med PETRA III och XFEL i Hamburg och (kanske) ESS i Lund blir regionen kring södra Östersjön världsledande inom viss materialforskning. Med Fehrmarnbron på plats kommer man snabbt och enkelt kunna röra sig mellan Öresund och Hamburg. Forskarutbytet blir större och forskningen gynnas.

Man ska inte glömma att MAX IV är ett internationellt projekt, även om bygget till  3/4 finansieras från Sverige. Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland och Litauen är med på banan.

Nu väntar vi med spänning på beslutet om ESS…

Lunds universitet har kallat till presskonferens klockan 11 idag för att meddela att MAX IV ska byggas! Äntligen!

MAX IV, som kommer att bli en av världens främsta anläggningar för forskning med synkrotronljus, byggs på Brunnshög i norra Lund. Bredvid platsen där ESS förhoppningsvis ska byggas.

Som fysiker, användare av dagens MAX-lab och ledamot i MAX-labs styrelse kan jag inte vara annat än lycklig. Jag visste visserligen att det var saker på gång. Regeringens utredare Anders Flodström (som har forskat på MAX, men som också är universitetskansler) rapporterade nyligen till regeringen hur det såg ut med finansieringen av MAX IV. När han besökte MAX-labs styrelse på senaste mötet verkade det som att saken var i princip klar. Det fattades bara lite pengar i marginalen. Nu verkar det som att Lunds universitet, Vetenskapsrådet, Vinnova och Region Skåne (eller, om man ska vara krass; Sverige, Sverige, Sverige och Skåne) har kommit överens om finansieringen.

MAX IV kommer att innebära jättemycket för Lund och forskningen. Jag kan bara gratulera! Mig själv och alla andra!

Senare idag har regeringen kallat till presskonferens för att informera om ESS. Även om det beslutet ligger på högre nivå så kanske får vi mer roliga nyheter…

Fortsättning följer…

Maxlab kan liknas vid ett supermikroskop

Maxlab är en synkrotronljusanläggning och kan liknas vid ett supermikroskop, som kan avslöja detaljer om naturens allra minsta byggstenar. Den består i princip av ett cirkelformat rör som det är vakuum i. I röret cirkulerar elektroner i en hastighet nära ljusets. Elektronerna avger ljus med hög energi som är riktat åt ett enda håll.
Forskning baserad på synkrotronljus har legat till grund för ett antal Nobelpris de senaste åren.
Som exempel kan nämnas kemipriset 2006, som amerikanen Roger Kornberg fick ta emot. Han hade studerat hur cellkärnans genetiska information kopieras till budbärar-RNA och sedan förs ut i cellerna där nya proteiner byggs upp.
Hans landsman Roderick Mackinnon fick kemipriset 2003 för att ha visat hur en jonkanal fungerar på atomnivå. Jonkanalerna är viktiga bland annat för nervsystemets och musklernas funktion

(saxat från Sydsvenskan)