Man kan ju inte undgå att notera att det snart är presidentval i USA. Ingen lämnas oberörd. Till och med USAs astronomer har nu gått i taket efter två intressanta uttalanden av Mr McCain.

Det första kom i september när Mr McCain tog sig för att jämföra Obama med Sarah Palin. McCain ska då ha hävdat att Obama begärde statliga pengar för ”planetariums and other foolishness”, ett uttalande som har retat upp vissa.

Jag är inte astronom, men jag kan förstå att det rör om i sinnet på de inbitna. Jag kan nog också någonstans  ha svårt att tänka mig planetarier som ”foolish”.

Nästa uttalande (början av oktober) är på samma tema:

[Obama] voted for nearly a billion dollars in pork barrel earmark projects, including, by the way, $3 million for an overhead projector at a planetarium in Chicago, Illinois. My friends, do we need to spend that kind of money?

OH-projektorn i sammanhanget visade sig vara den nu över 40 år gamla projektorn i ”Sky Theater” vid Adlerlaboratoriet som tydligen är på väg att falla sönder.

Min spontana tanke är att det alltid är enkelt att slå ner på det man inte förstår. Mr McCain kanske aldrig har varit på planetarium. Tråkigt för honom i så fall. Även om jag personligen tror att planetarier är bra att ha så kanske de inte är särskilt politiskt slagkraftiga. Det är inte uppenbart lätt att förstå nyttan med dem.

Igår presenterade regeringen en del av forskningspropositionen. Sedan tidigare vet vi att regeringen tänker satsa särskillt på medicin, teknik och klimat. Igår fick vi veta vad regeringen avser med strategiska satsningar på medicin:

Totalt satsar regeringen 560 miljoner på sju strategiska områden:

  • Molekylär biovetenskap
  • Stamceller och regenerativ medicin
  • Epidemiologi
  • Vårdforskning
  • Diabetes
  • Cancer
  • Neurogenerativa sjukdomar (som Alzheimers)

Medlen ska utlysas av forskningsråden och tilldelas universitet och högskolor efter en kvalitetsutvärdering.

Kåre Bremer, rektor vid Stockholm universitet, är kritisk. Jag håller med honom. Man har ringat in områden som är mycket smala och som bara täcker in en del av den medicinska forskningen i Sverige. Man måste alltid ställa sig frågan om specifika satsningar löser specifika problem. Kommer vi att nå det stora genombrottet i fråga om diabetes genom att ge pengar till diabetesforskare? Kanske. Men det kan lika gärna vara någon biokemist eller beräkningsbiolog som löser problemet i farten. De största upptäckterna har skett oväntat, och antingen i breda forskningsmiljöer eller hemma på kammaren. (Minns när Newton ”sat in a contemplative mood” under äppelträdet i Woolsthorpe, eller Einsteins insatser på patentverket i Bern.)

Men satsningen har en stor politisk vikt. Det är nämligen mer begripligt för gemene man om man satsar på tillämpad diabetesforskning än om man satsar på grundforskningen i biokemi (eller något annat).

Det är lätt att trycka ner på något man inte förstår. Det är lätt att motivera det begripliga. Det ”onyttiga” förlorar.

Jag har en lärare som brukar hävda att vi behöver mer naturvetare i politiken. Tja…

Efter en lång, lång valkampanj är primärvalen i USA slut för denna gången. Senatorerna Barack Hussein Obama och John Sidney Mc Cain III kan nu börja argumentera mot varandra. En kort inblick i hur de båda kandidaterna ställer sig till higher education. ”Studenten & universum” goes west.

Det visar sig att detta inte är helt lätt. Trots ett ganska ambitiöst försök att hitta värdefull information tiger webben, med några få lysande undantag. I allmänhet verkar demokraterna tala mer om education än republikanerna. Nåväl, ett försök till viss upplysning:

Barack Obama är född på Hawaii (hans far kom f.ö. till USA som internationell student från Kenya och stannade kvar i landet efter att han hade funnit sin blivande fru på University of Hawaii) men uppvuxen i Indonesien. Obama har en bachelor of arts in political science with specialization in international relations från Columbia University, NY och senare även juris doctor vid Harvard Law School. Han är m.a.o. sjukt välutbildad. (Det kan också nämnas här att även Hillary Rodham Clinton är juris doctor, fast vid Yale.)

John McCain är militär och har utbildning som en sådan. Han har dock en examen från United States Naval Academy i Annapolis.

När det kommer till politiken kring higher education handlar mycket om att göra college tillgängligt för fler. I USA betyder det (i mycket mycket högre utsträckning än i Sverige) att lösa studiefinansieringen för studenterna (make college affordable). Obama har har utlovat någon form av statligt bidrag på $4.000 till enskilda studenter för att täcka en del av studieavgifterna. Han har även utlovat att strömlinjeforma den amerikanska, mycket komplicerade, modellen för att få studielån, från såväl privata som offentliga aktörer. McCain väljer en delvis annan väg. McCain vill satsa vidare på de s.k. Pell grants, en form av behovsanpassat statligt stipendiesystem. McCain har inte talat mycket om högre utbildning, och higher education nämns inte på hans kampanjhemsida.

Personligen är jag inte särskillt förvånad över att det är de enskilda studenternas ekonomi som är det stora problemet i USA. I Sverige är också studenternas ekonomi att av de riktigt stora problemen i högre utbildning, och då har vi inte (peppar, peppar) infört studieavgifter i Sverige ännu.

Ska även USA ta ansvar för att få en högutbildad befolkning, och framför allt, en utbildningssektor som alla kan ta del av?