Regeringen har lagt en liten internationaliseringsproposition.

Att som svensk student lämna landet och studera ute i världen något år, det är bra och ska stödjas med stipendier.

Att som utländsk student komma till Sverige och studera är dåligt, där måste man införa studieavgifter.

Vet regeringen vilka krafter de leker med?

Annonser

Inte är jag förvånad, men lite tråkigt är det ändå.

Regeringen meddelar idag att man minsann tänker införa studieavgifter för studenter från tredje land. Bakom detta lustiga begrepp finns de 8000 studenter som kommer från länder utanför EU/ESS. Påhittet kommer från en utredning (SOU 2006:7) som beställdes av förra regeringen innan de förlorade valet som nu Lars Leijonborg har grävt upp.

Om man nöjer sig med att tänka i ett steg så verkar det fullt logiskt. Varför ska svenska skattepengar betala dyr utbildning för utlänningar. Att bara tänka så leder dock fel.

Först, om vi inför studieavgifter i högskolan kommer det inte att komma hit studenter från tredje land. I flera undersökningar slår man fast att ekonomiska skäl är en av de tyngsta skälen att komma till Sverige för att studera. Om vi inför studieavgifter kommer Sverige att vara ett av de dyraste länderna i Europa att studera i. Minskat inflöde innebär mindre pengar.

En del pengar kommer att betalas tillbaka till studenterna i form av ett stipendiesystem. Byråkratin harvar på och det kostar pengar både att betala in och betala ut pengar.

Det är också ett feltänk att tro att alla studenter som läser i Sverige faktiskt utgör en merkostnad. Det är ofta tack vare de internationella studenterna som vi kan upprätthålla utbildningar som håller hög kvalitet, men där studenttillströmningen svänger. En utbildning måste ha en kritisk massa för att kunna ges.

Om man sedan tänker på att detta bara var de administrativa problemen med avgifterna… Vad innebär det för internationaliseringen av högskolan om de internationella studenterna försvinner? Jag kan inte tänka mig att det är något positivt.

Ska man då vara orolig för att detta är ett första steg mot att införa avgifter för alla studenter? Ja, kanske. Steget är i alla fall mindre än tidigare. Och redan nu är många ute på farligt vatten.

Efter en lång, lång valkampanj är primärvalen i USA slut för denna gången. Senatorerna Barack Hussein Obama och John Sidney Mc Cain III kan nu börja argumentera mot varandra. En kort inblick i hur de båda kandidaterna ställer sig till higher education. ”Studenten & universum” goes west.

Det visar sig att detta inte är helt lätt. Trots ett ganska ambitiöst försök att hitta värdefull information tiger webben, med några få lysande undantag. I allmänhet verkar demokraterna tala mer om education än republikanerna. Nåväl, ett försök till viss upplysning:

Barack Obama är född på Hawaii (hans far kom f.ö. till USA som internationell student från Kenya och stannade kvar i landet efter att han hade funnit sin blivande fru på University of Hawaii) men uppvuxen i Indonesien. Obama har en bachelor of arts in political science with specialization in international relations från Columbia University, NY och senare även juris doctor vid Harvard Law School. Han är m.a.o. sjukt välutbildad. (Det kan också nämnas här att även Hillary Rodham Clinton är juris doctor, fast vid Yale.)

John McCain är militär och har utbildning som en sådan. Han har dock en examen från United States Naval Academy i Annapolis.

När det kommer till politiken kring higher education handlar mycket om att göra college tillgängligt för fler. I USA betyder det (i mycket mycket högre utsträckning än i Sverige) att lösa studiefinansieringen för studenterna (make college affordable). Obama har har utlovat någon form av statligt bidrag på $4.000 till enskilda studenter för att täcka en del av studieavgifterna. Han har även utlovat att strömlinjeforma den amerikanska, mycket komplicerade, modellen för att få studielån, från såväl privata som offentliga aktörer. McCain väljer en delvis annan väg. McCain vill satsa vidare på de s.k. Pell grants, en form av behovsanpassat statligt stipendiesystem. McCain har inte talat mycket om högre utbildning, och higher education nämns inte på hans kampanjhemsida.

Personligen är jag inte särskillt förvånad över att det är de enskilda studenternas ekonomi som är det stora problemet i USA. I Sverige är också studenternas ekonomi att av de riktigt stora problemen i högre utbildning, och då har vi inte (peppar, peppar) infört studieavgifter i Sverige ännu.

Ska även USA ta ansvar för att få en högutbildad befolkning, och framför allt, en utbildningssektor som alla kan ta del av?