Idag presenterades Studiesociala utredningen. Vad som har hänt och varför den är efterlängtad har jag skrivit om här.
Tre saker har fått uppmärksamhet i större skala i media (DN, SvD, DI, Sydis, Lundagård):
- Studiemedlet föreslås höjas med 400 kronor per månad, delat mellan bidrag och lån.
- Inkomstprövniningen (eller som alla kallar det: fribeloppet) höjs vad gäller studiebidraget och avskaffas helt vad gäller lånet.
- Kraven för att få bostadsbidrag höjs.
Detta har många andra redan kommenterat, så jag lämnar just de frågorna därhän. Men studiesociala utredningen är en koloss, så vad hittar man under ytan?
Fort ska det gå!
Ett av kommitténs mantran är att studenterna måste bli yngre och snabbare på att ta ut examen. Kommittén tycker att det är allt för många som dräller omkring på högskolorna och tar onödiga poäng i flummiga kurser utan en tanke på examensdagen. Oj, frågar man sig, finns sådana studenter på riktigt? Man har ju hört talas om de gamla överliggarna i Lund som hade varit inskriva i tio år eller mer. Finns de idag?
Jag tror kanske att oron är lite överdriven. Och sen är utgångspunkten lite felaktig. För när övergår utbildning från att vara en god samhällsinvestering till att vara utfyllnad? Vad är det som studenterna inte ska läsa? Jag förstår intentionerna, utbildningen ska komma individen och samhället till nytta. Men en utveckling där staten allt för mycket styr vad som är en lämplig utbildning eller en bra utbildningslängd är farlig.
Sen finns det (på vissa ställen och platser) en osund kultur där man inte ser studier som en investering och en förmån, utan man studerar mest för studerandets skull. Kanske för att du inte har något annat för dig. Att t.ex. studera eftersom du inte får jobb blir allt vanligare. Om det ökar din ställning på arbetsmarknaden – tummen upp. Om du bara väntar på bättre tider – tummen ner.
Studiemedel på månadsbasis
Idag har beräkningen av tidsgränser i studiemedelssystemet fått absurda konsekvenser. När du söker studiemedel får du ut en mängd pengar beroende på det antal veckor som du studerar. Studiemedlet betalas ut en gång per månad, och du söker studiemedel en gång per termin. Fribeloppet beräknas på inkomsterna under ett halvår. Skatten och bostadsbidraget beräknas dock på kalenderår. Prestationskravet är uttryckt i högskolepoäng. *hjälp*
Ändringarna är att man beräknar studiemedlet på månadsbasis, och betalar ut det en gång i månaden. Antalet utbetalningar minskar då från tio till nio per år (om du pluggar heltid höst+vår). Varje månadsbetalning blir då högre – ~9000 kronor. Man rättar också till krismånaden juni, där man idag inte får studiemedel och inte har hunnit få någon lön från sommarjobbet, genom att föreslå att studiemedlet ska betalas ut i efterhand. En konsekvens blir att den första utbetalningen på läsåret blir den 25 oktober. Detta tycker jag spontant låter bra. Alla månader blir lika och några av ojämnheterna försvinner. Potentiellt kan det bli ett problem för vissa i september. (Jag har själv aldrig haft några stora mängder kurslitteratur på mina kurser, men min flickvän som är juriststudent påpekade att det är en stor kostnad i terminsstarten.)
Bostadsbidraget föreslås beräknas på halvårsbasis. Heja och äntligen, ropar jag, efter egen erfarenhet. Jobbar man (t.ex. som kårordförande) under ett läsår förlorar man sitt bostadsbidrag under de kalenderår man jobbar, d.v.s. man jobbar ett år med lön och förlorar bostadsbidraget i två år.
Sjukskrivning på deltid
En av de största bristerna i dagens trygghetssystem för studenter är att man inte kan plugga på halvtid och vara sjukskriven på halvtid. Det kan man när man förvärvsarbetar, så varför inte när man studerar. Detta gör kommittén något åt. Det är bra. En annan sak som jag hoppas de har tänkt på är att studenter måste kunna få sjukersättning även på sommaren. Idag kan man, efter 30 dagar karens, få behålla sina studiemedel utan att man har några poängkrav på sig. Lånet omvandlas till bidrag. Men när sommaren kommer skulle ju studenten inte haft bidrag även om han var frisk, så då slutar pengarna komma. Du anses vara arbetssökande. Dock kan du inte anmäla sig som arbetssökande eftersom du är sjuk och inte kan arbeta. *suck*
Havandeskapspenning
Näe. Inte heller denna gång ger man studenter möjlighet till havandeskapspenning.
En grundutbildningsstudent och en doktorand blir båda gravida. Båda jobbar på ett kemilabb. I doktorandens fall anses labbet farligt för barnet, så doktoranden får havandeskapspenning. Studenten blir kvar. Hur går det ihop?
Blir det bra då?
På det svarar jag ett otvetydigt: Nja!
Och det tror jag är den allmänna bilden. Studenterna rycker på axlarna och går vidare. Man får fortsätta hoppas att man håller sig frisk, med sommarjobb och utan barn i en lagom dyr lägenhet, tjänar lagom med pengar vid sidan om, och klarar sina kurser i tid. Klarar du det, då duger detta. Annars…
En Redig Utbildning 