…det vill i alla fall tre herrar på DN Debatt idag ha. Att man ska göra gåvor till forskning avdragsgilla är knappast unikt eller nytt. I princip hela Europa och stora delar av USA har ett fugerande system för detta. Och nog skulle det öka viljan att donera surt förvärvade slantar till allmännyttiga ändamål. Man pratar så mycket just nu om att lärosätena måste dra in egna pengar från privatpersoner och företag. Detta kanske kunde hjälpa en smula.

Kåre Bremer, rektor på Stockholms universitet, noterar detta inlägg, inte utan förtjusning. Han noterar också att det från Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) redan finns ett färdigt förslag.

Nä, men då är det väl bäst att köra hårt.

Annonser

Jag har sett en del märklig förvaltning på sista tiden. Men följande episod tar väl ändå priset:

Sveriges Universitets och Högskoleförbund (SUHF) har insett att 20 000 personer från utlandet har sökt utbildningar på svenska lärosäten till hösten 2008. Detta ska jämföras med att 4 000 personer sökte förra hösten. SUHF tycker att detta är ett problem och har därför utarbetat rekommendationer för hur man på ett enkelt och smärtfritt sätt ska kunna slänga majoriteten av dessa ansökningar i papperskorgen. Hur detta ska gå till har en vän till mig bloggat om. När man utarbetade dessa rekommendationer fick man stöd av Verket för högskoleservice (VHS), som är en statlig myndighet. SUHF skickade sedan ut sina rekommendationer till Sveriges lärosäten och bad dem ta ställning till om man skulle följa dem eller inte. Endast två lärosäten, Högskolan Dalarna och Lunds universitet, avvisar dem.

Omedelbart börjar det pratas om att denna typ av hantering bryter mot förvaltningslagstiftningen. Varför då? Jo, lärosätena är ju också myndigheter och har krav på sig att behandla varje ansökning som vilket inkommet ärende som helst. Och den stackars studenten i tredje land som får sin ansökan slängd kan inte överklaga, för det finns ju inget fattat beslut. Surrealistiskt, ja! Universitetsförvaltning i ett nötskal, ja! Men det är väl inte helt konstigt att lärosätena ställer upp på rekommendationerna, det är ju VHS som har talat, och VHS har ju alltid rätt…

Då vaknar Högskoleverket (HSV), som är ännu en statlig myndighetm och den som granskar högskolorna tillsammans med Riksrevisionen. HSV säger nu att denna process är oförenlig med lag:

Högskoleverkets bedömning finns i 1 kap. 9 § regeringsformen, där det framgår att förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Att avvisa en ansökan utan en saklig prövning av den sökandes behörighet strider mot 7 kap. högskoleförordningen. […] Eftersom rekommendationerna endast gäller sökande från tredje land finns det även anledning att ifrågasätta om de överensstämmer med bestämmelserna i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan. […] Det kan inte […] uteslutas att det i efterhand kan bli fråga om att utkräva ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken.

Helt rätt HSV! Det är bara att hota på med vite och tjänstefel och allt ni kan komma på!

Men…

Hur ska man som myndighet reagera när en annan myndighet säger ”Gör så!” och en tredje säger ”Om du gör så så är det tjänstefel och brott mot likabehandlingslagen”.

Jag ska i alla fall heja på HSV.

SUHF har tillsammans med VHS utarbetat rekommendationer för hur man kan bli av med alla de internationella sökande som bestämt sig för att komma till Sverige. För vi kan ju inte låta folk få komma hit och få en utbildning bara sådär.

Istället rekommenderas lärosätena att i första hand avvisa studenter som sökt flera olika utbildningar (eller samma utbildning på svenska och engelska), i andra hand kan de avvisas med hänvisning till fördåliga kunskaper i Svenska och i tredje hand kan man hänvisa till att deras uppehållstillstånd inte kommer kunna behandlas i tid. Däremot ställer sig till exempel Lunds universitet tveksamma till om det här ens är lagligt.

Tidningen Lundagård presenterar en lista över hur olika lärosäten tänker hantera frågan här.

Men vad jag undrar är – varför har ingen funderat över hur många man kan ta emot och hur urvalet ska se ut förens nu?

Much is about in politics. At least as much as it concern research and hight education – the two fields I work with the most. And there are some key buzzwords that keep popping up.

Quality.

Last year came one of the Government’s official studies, ”Resources for quality” (SOU 2007:81 – Swedish only), and later ”Career for quality” (SOU 2007:98 – also Swedish). There’s even ”Financing research – quality and relevance” (SOU 2008:30 – Swedish). There really seems to be a lot quality around.

Meanwhile, I’m part of an expert group to The Association for Swedish Higher Education (SUHF) that is to define what ”quality” actually means… Because nobody has any idea.

Several different studies by student unions around the country have shown that few students can be made to spend more than 15 to 20 hours per week studying alone. The rest of the time should be time you spend in class or otherwise in touch with your teachers. The unions’ studies show that some spend less than 5 hours per week in class…

…This is what we call Quality.

Freedom.

Then we have Freedom. This is the other buzzword that is popular these days. Especially in other parts of politics, but I’ll stick to R&E for now. For instance the mandatory membership in student unions will be lifted. At least that is what the study ”Freedom for students” (SOU 2008:11 – Swedish) suggests. And that must be freedom, right? Freedom for the university to get away with more. Freedom for unions to spend more of their budgets on parties to show their existence. Freedom all around.

There’s also another study on it’s way that will report how universities can be given greater freedom from the government. Freedom not to rely on their most important investor but having to listen to large companies that try to influence them.

Freedom is a tricky word that is constantly overused. People should remember that in nearly all cases freedom involves giving up freedom.