Imorgon samlas EU:s forskningsministrar i Bryssel för att delta i möte med Rådet för konkurrenskraft (Competitiveness Council, som det så vackert heter på engelska). Högskoleminister Lars Leijonborg deltar för Sveriges räkning. Detta kanske inte hade varit så upphetsande om det inte hade varit för att de ska prata om ESS. Och kanske till och med besluta vart det ska ligga.

Men det är lite märkligt, för ESS finns inte med i dagordningen för mötet. Och en genomläsning av bakgrundshandlingarna som finns på ordförandeskapets hemsida gör mig bara mer förvirrad. Vad ska de egentligen göra?

Den sista tiden har lärt mig att inte lita på EU:s hemsidor. I förra veckan sökte jag febrilt efter någon information som kunde koppla samman Europaparlamentet med högre utbildning. Det var omöjligt. Jag antar att bara för att jag nu har hittat lite möteshandlingar betyder inte det att jag vet allt. Det mesta är säkert underhand, hemligt eller omöjligt att hitta på nätet.

Det vore ändå bra om det kunde bli ett beslut om vart ESS ska byggas. Och det vore kul om det blev Lund. Men även om ministrarna, på någon grund, finner att Bilbao är bättre tycker jag att de ska tala om det så snart de kan. Ingen gynnas av att detta dras i långbänk – det kostar bara en massa pengar för alla parter.

Men det blir säkert inget beslut. Det går troll i den här processen. I alla fall några stycken. Mest är det förstås ministrar, statssekreterare, förhandlare och budgetfolk som går. Forskare, som till slut ska använda anläggningen, går väldigt lite just nu. Det är väldigt synd.

Men vi väntar med spänning…

Annonser

Jag har fått påpekanden om att jag borde ta upp den här bloggen igen – något jag gärna gör och jag hoppas att jag kommer ha tid och ork att fortsätta skriva i den. Men jag mjukstartar lite med ett inlägg som inte argumenterar så mycket.

Min gode vän Christian, som också är den som petat på mig att skriva mer här, har redan kommenterat att ECTS numer inte anger en betygsskala. European Credit Transfer System som förkortningen står för, var tänkt att vara ett sätt att göra olika utbildningar enkelt jämförbara över hela Europa. Det visade sig att det var ett felsteg att göra det genom att försöka skapa ett gemensamt betygssystem. Eftersom Christian redan lyft bristerna med systemet lämnar jag det därhän så länge, men rekommenderar alla som har ork och tid att läsa igenom ECTS user’s guide. Det handlar om mycket mer än betyg…

Själv är jag av uppfattningen att hindren mot internationalisering av utbildning är av vesäntligt mer grundläggande natur än abstrakta system för att jämföra betyg. Det handlar om skilda utbildningskulturer. Det handlar om problem med valutakonvertering. Eller, som Christian påpekar, språkbarriärer – även när det bara är över sundet till Danmark.

Till viss del kommer nog Leijonborgs 200 miljoner till lärarutbyten att komma till nytta – det är otroligt vad det personliga mötet kan göra. Men det är viktigt att fortsätta tänka nytt. I en tid då allt fler pluggar hemifrån så kan en utbildning på distans integrera studenter från olika länder opch kulturer. Underskattat är, om man frågar mig, att använda videokonferenser och grafiska inlärningsmetoder.

Jag kommer ha anledning att återkomma till konceptet internationalisering då jag arbetar med en kurs som är typexempel på lyckad sådan. Och den bara råkar ha mycket online…

Det finns inget ont som inte för något gott med sig brukar man säga. Det omvända stämmer också.

Erasmus Mundus är ett utbytesprojekt för universitet och högskolor som drivs med EU som initiativtagare och, delvis, finansiär. Målet är att skapa förståelse över gränserna, öka internationaliseringen och bidra till bättre kvalitet i utbildning och forskning. Studenter märker framför allt av det för att det möjliggör att man med väldigt lite ansträngning kan läsa utomlands. Prata med din internationella koordinator.

Nyligen har det arbetats på ett uppdaterat förslag på hur Erasmus Mundus ska fungera. Det förslagen var tänkt att reglera avgifter på ett sådant sätt att det skulle riskera Sveriges avgiftsfrihet för sina studenter. De delarna stoppades, mycket tack vare Sveriges förenade studentkårer, SFS, och European Students’ Union, ESU tillsammans med bland annat parlamentsledamoten Åsa Westlund (s), allt enligt SFS pressmeddelande.

Sorgligt nog verkar ingen ha uppmärksammat det hela. Inte ens Åsa Westlund tar upp det hela i sin blog. Nog för att klimatfrågan är viktig, men jag personligen skulle uppskatta att få även andra bilder av vad hon gör.