mars 2009


Idag presenterades Studiesociala utredningen. Vad som har hänt och varför den är efterlängtad har jag skrivit om här.

Tre saker har fått uppmärksamhet i större skala i media (DN, SvD, DI Sydis, Lundagård):

  • Studiemedlet föreslås höjas med 400 kronor per månad, delat mellan bidrag och lån.
  • Inkomstprövniningen (eller som alla kallar det: fribeloppet) höjs vad gäller studiebidraget och avskaffas helt vad gäller lånet.
  • Kraven för att få bostadsbidrag höjs.

Detta har många andra redan kommenterat, så jag lämnar just de frågorna därhän. Men studiesociala utredningen är en koloss, så vad hittar man under ytan?

Fort ska det gå!

Ett av kommitténs mantran är att studenterna måste bli yngre och snabbare på att ta ut examen. Kommittén tycker att det är allt för många som dräller omkring på högskolorna och tar onödiga poäng i flummiga kurser utan en tanke på examensdagen. Oj, frågar man sig, finns sådana studenter på riktigt? Man har ju hört talas om de gamla överliggarna i Lund som hade varit inskriva i tio år eller mer. Finns de idag?

Jag tror kanske att oron är lite överdriven. Och sen är utgångspunkten lite felaktig. För när övergår utbildning från att vara en god samhällsinvestering till att vara utfyllnad? Vad är det som studenterna inte ska läsa? Jag förstår intentionerna, utbildningen ska komma individen och samhället till nytta. Men en utveckling där staten allt för mycket styr vad som är en lämplig utbildning eller en bra utbildningslängd är farlig.

Sen finns det (på vissa ställen och platser) en osund kultur där man inte ser studier som en investering och en förmån, utan man studerar mest för studerandets skull. Kanske för att du inte har något annat för dig. Att t.ex. studera eftersom du inte får jobb blir allt vanligare. Om det ökar din ställning på arbetsmarknaden – tummen upp. Om du bara väntar på bättre tider – tummen ner.

Studiemedel på månadsbasis

Idag har beräkningen av tidsgränser i studiemedelssystemet fått absurda konsekvenser. När du söker studiemedel får du ut en mängd pengar beroende på det antal veckor som du studerar. Studiemedlet betalas ut en gång per månad, och du söker studiemedel en gång per termin. Fribeloppet beräknas på inkomsterna under ett halvår. Skatten och bostadsbidraget beräknas dock på kalenderår.  Prestationskravet är uttryckt i högskolepoäng. *hjälp*

Ändringarna är att man beräknar studiemedlet på månadsbasis, och betalar ut det en gång i månaden. Antalet utbetalningar minskar då från tio till nio per år (om du pluggar heltid höst+vår). Varje månadsbetalning blir då högre – ~9000 kronor.  Man rättar också till krismånaden juni, där man idag inte får studiemedel och inte har hunnit få någon lön från sommarjobbet, genom att föreslå att studiemedlet ska betalas ut i efterhand. En konsekvens blir att den första utbetalningen på läsåret blir den 25 oktober. Detta tycker jag spontant låter bra. Alla månader blir lika och några av ojämnheterna försvinner. Potentiellt kan det bli ett problem för vissa i september. (Jag har själv aldrig haft några stora mängder kurslitteratur på mina kurser, men min flickvän som är juriststudent påpekade att det är en stor kostnad i terminsstarten.)

Bostadsbidraget föreslås beräknas på halvårsbasis. Heja och äntligen, ropar jag, efter egen erfarenhet. Jobbar man (t.ex. som kårordförande) under ett läsår förlorar man sitt bostadsbidrag under de kalenderår man jobbar, d.v.s. man jobbar ett år med lön och förlorar bostadsbidraget i två år.

Sjukskrivning på deltid

En av de största bristerna i dagens trygghetssystem för studenter är att man inte kan plugga på halvtid och vara sjukskriven på halvtid. Det kan man när man förvärvsarbetar, så varför inte när man studerar. Detta gör kommittén något åt. Det är bra. En annan sak som jag hoppas de har tänkt på är att studenter måste kunna få sjukersättning även på sommaren. Idag kan man, efter 30 dagar karens, få behålla sina studiemedel utan att man har några poängkrav på sig. Lånet omvandlas till bidrag. Men när sommaren kommer skulle ju studenten inte haft bidrag även om han var frisk, så då slutar pengarna komma. Du anses vara arbetssökande. Dock kan du inte anmäla sig som arbetssökande eftersom du är sjuk och inte kan arbeta. *suck*

Havandeskapspenning

Näe. Inte heller denna gång ger man studenter möjlighet till havandeskapspenning.

En grundutbildningsstudent och en doktorand blir båda gravida. Båda jobbar på ett kemilabb.  I doktorandens fall anses labbet farligt för barnet, så doktoranden får havandeskapspenning. Studenten blir kvar. Hur går det ihop?

Blir det bra då?

På det svarar jag ett otvetydigt: Nja!

Och det tror jag är den allmänna bilden. Studenterna rycker på axlarna och går vidare. Man får fortsätta hoppas att man håller sig frisk, med sommarjobb och utan barn i en lagom dyr lägenhet, tjänar lagom med pengar vid sidan om, och klarar sina kurser i tid. Klarar du det, då duger detta. Annars…

Trycket på Högskoleprovet och det arbetsmarknadspolitiska läget gör att Socialdemokraterna kräver att man genomför ett extra högskoleprov innan sista anmälningsdag till höstens kurser.

Idag är det den 28 mars. Sista anmälningsdag är den 15 april.

Jag skulle inte vilja ta ansvar för rättssäkerheten i ett sånt prov.

På måndag ska studiesociala utredningen släppa sitt slutbetänkande. Äntligen, hade varit en vettig reaktion från min sida. Studiesociala utredningen har hållit på och utreda i snart ett och ett halvt år, och sedan den tillsattes har regeringen haft en helt enorm ovilja att prata om studiesociala frågor – som studiemedlets storlek, sjukförsäkning för studenter, bostadsbidrag och mycket annat. SFS, tillsammans med alla andra i Kårsverige, har talat om studiemedelshöjningar för döva öron. Regerigen har varit tyst. Allt ska komma i studiesociala utredningen.

Nu drar det ihop sig. Nu börjar det läcka.

Vi vet att utredningen kommer att föreslå hårdare regler för att få såväl studiemedel som bostadsbidrag.  Protesterna har inte låtit vänta på sig. Jag väljer att hålla mig lite kylig än så länge. Det vi har hört är ändå bara lösryckta delar ur ett jätteförslag.

Mycket av det som har läckt låter ju helt stolligt, och jag vill inte tro att studiesociala utredningen är stollig.

På måndag avslutas ett år av tystnad. Hoppas hoppas hoppas att det inte är stolligt. Hoppas hoppas hoppas.

Aftonbladet lyckades reta upp mig en stund idag. Sedan insåg jag vad som egentligen stod i artikeln. Då blev jag sur för att jag hade gått på rubrikerna.

Hur som helst. Detta var rubriken:

Hundratals nekas att skriva högskoleprovet

och nyheten var:

I Linköping kommer 2 350 personer att skriva provet på lördag och tentasalarna på Campus Norrköping, Kungsgårdgymnasiet och Linköpings universitet kommer att vara fyllda till bristningsgränsen. Normalt brukar de som anmält sig lite försent eller de som kommer från andra städer men befinner sig i Linköping, också ges möjlighet att skriva.

– Inte ens det har vi kunnat göra i år, på grund av platsbrist, säger Marie Orest, administratör på Studentcentrum vid Linköpings universitet, till Norrköpings Tidningar.

Totalt nekas 300 personer att skriva. Det är de, vars anmälningar kommit in efter sista anmälningsdagen den 15 februari.

– De som inte anmält sig i tid som har nekats att skriva, förklarar Nils Olsson. Man får se det som positivt att alla som anmälde sig i tid i alla fall fått plats.

Att man nekar de som har anmält sig för sent att skriva – det kan jag inte ifrågasätta. Men artikeln säger ändå något som är viktigt. Antalet personer som vill skriva högskoleprovet har ökat ganska dramatiskt. Enligt Högskoleverket är det en 20-procentig ökning till denna termins prov. Enligt verket är det tre skäl som ligger bakom detta:

  • Ovanligt många 19-åringar
  • Försämrad konjunktur
  • Förändrade antagningsregler

Och för en gångs skull är jag helt enig med verket. (Tro mig, det är inte så ofta.) Det intressanta, tycker jag, är vilken betydelse högskoleprovet plötsligt har fått för Högskolesverige. Meningen var en gång i tiden att man skulle ha ett urvalsinstrument för studenter med yrkeskompetens. Alltså, de som inte hade komplett gymnasium men minst 4 års yrkeserfarenhet (det som man kallade 25:4-regeln). Nu finns inte den regeln kvar, men Högskoleprovet består. Och idag är det helt självständigt. 

Är det inte en märklig tanke att du skriver ett prov under en lördag, och med resultatet kan du konkurrera mot tre års samlade gymnasiebetyg. Men det funkar ju! När man utvärderar provet finner man gång på gång på gång att de som får bra på högskoleprovet också klarar sig bäst på högskolan. Och vice versa.

Hur gör de?

Jag har fått påpekanden om att jag borde ta upp den här bloggen igen – något jag gärna gör och jag hoppas att jag kommer ha tid och ork att fortsätta skriva i den. Men jag mjukstartar lite med ett inlägg som inte argumenterar så mycket.

Min gode vän Christian, som också är den som petat på mig att skriva mer här, har redan kommenterat att ECTS numer inte anger en betygsskala. European Credit Transfer System som förkortningen står för, var tänkt att vara ett sätt att göra olika utbildningar enkelt jämförbara över hela Europa. Det visade sig att det var ett felsteg att göra det genom att försöka skapa ett gemensamt betygssystem. Eftersom Christian redan lyft bristerna med systemet lämnar jag det därhän så länge, men rekommenderar alla som har ork och tid att läsa igenom ECTS user’s guide. Det handlar om mycket mer än betyg…

Själv är jag av uppfattningen att hindren mot internationalisering av utbildning är av vesäntligt mer grundläggande natur än abstrakta system för att jämföra betyg. Det handlar om skilda utbildningskulturer. Det handlar om problem med valutakonvertering. Eller, som Christian påpekar, språkbarriärer – även när det bara är över sundet till Danmark.

Till viss del kommer nog Leijonborgs 200 miljoner till lärarutbyten att komma till nytta – det är otroligt vad det personliga mötet kan göra. Men det är viktigt att fortsätta tänka nytt. I en tid då allt fler pluggar hemifrån så kan en utbildning på distans integrera studenter från olika länder opch kulturer. Underskattat är, om man frågar mig, att använda videokonferenser och grafiska inlärningsmetoder.

Jag kommer ha anledning att återkomma till konceptet internationalisering då jag arbetar med en kurs som är typexempel på lyckad sådan. Och den bara råkar ha mycket online…

ectsECTS-betygen – EU:s halvhjärtade försök att skapa gemensamma jämförbara betyg inom hela Europa – går ÄNTLIGEN i graven. Detta uppger Lundagård och citerar en källa vid EU-komissionen.

– Det fanns ingen konsensus bland expertgruppen som arbetat med ECTS Users Guide kring hur man skulle göra med betygen men till slut bestämde vi att betygsskalan inte längre ska var en del av ECTS. Det var för kontroversiellt, säger Christian Tauch som ansvarar för ECTS Users Guide, vid EU:s generaldirektorat för kultur och utbildning.
Han menar att det fanns ett tydligt problem som behövde lösas när man föreslog de gemensamma betygen men att man nu märkt att det var ett för ambitiöst projekt.
– Det visade sig vara svårt att få lärosätena i Europa att anpassa sig till det här så därför tog vi bort det. Universitet som vill behålla betygen kan göra det, det är deras eget beslut nu,, säger Christian Tauch.

Det ÄR viktigt med gemensamma standarder. Det ÄR viktigt med samsyn. Men ECTS-betygen var en så sälsynt klantig konstuktion. Ingen förstod. Ingen gjorde likadant. Och inte på en enda punkt har man lyckats med intentionerna att få ett gemensamt, jämförbart, rättssäkert betygssystem.

  • Gemensamt – När Lunds universitet gjorde en rundfrågning i Utrecht-nätverket fick man besked av flera aktörer att man inte alls befattar sig med ECTS-betyg.
  • Jämförbart – LU fick inte två svar som var lika. Det finns idag lika många sätt att hantera ECTS-betyg som det finns tillämpliga universitet.
  • Rättssäkert – *suck* Var ska jag börja? Ytterst få lärare vid svenska lärosäten vet hur man sätter ECTS-betyg. ECTS-betygen är knappt förenliga med verksförordningen. De saknar stöd i Högskoleförordningen, har ifrågasatts av Högskoleverket och det finns inget sätt att garantera att betygen sätts likartat.
  • Betygssystem – Tja, vad var det egentligen. Man ska veta att ECTS finns i (minst) tre officiella versioner, och har pendlat mellan att kallas betygsskala och översättningsnyckel.

Jag skrev redan den 7 november om ECTS-betygens snara död. Nu blir det av. Tack EU!

Gränsöverskridande. Typiskt modeord i högskolesfären idag. Lunds universitet brukar oftast mena att lärare och studenter ska våga gå över gränser inom universitetet – verkliga eller hittepå. Men ibland så vågar man titta på den närmsta och verkligaste gräns men kan hitta.

Ska vi våga kliva över sundet?

För vissa här på universitetet kan det vara nog skrämmande att man nu har ett samarbete med en så gudsförgäten avkrok som Malmö – för att inte tala om Kristianstad (genom skogen och över bergen). Hur jobbigt och skräckinjagande är det då inte att samarbeta med Danmark?

Tack och lov finns det tappra studenter som trotsar språkbarriärer och lömska vatten för att skaffa en utbildning i Köpenhamn. (Lunds universitet har faktiskt utbytesstudenter som pendlar till utbytesorten.) Och då visar det sig hur rasande osmidigt det är att studera på andra sidan sundet. CSN gillar t.ex. inte det här med valutakurser. När nu den danska kronan står i 1.50 är det inte lätt att vara svensk i Köpenhamn.

Nu vill Leijonborg ge 200 miljoner för att universitetslärare ska ges möjlighet att åka ut i världen och bana väg för framtida svenska utbytesstudenter. Lovvärt, men passa på att fixa undan lite av det byråkratiska krånglet också. Det är inte bara lathet som gör att studenterna stannar hemma.

Nästa sida »