Det ljuder som ett eko över hela Högskolesverige. År efter år efter år går mantrat igen.
Gärna detta och detta och detta – men först måste studiemedlet höjas. På studentkårernas önskelistor står ett höjt studiemedel ofta högst upp, och det har det gjort länge. Det rekomenderade antal hundralappar som man måste höja med har skilt sig från år till år, från landsända till landsända. Men frågan är osviklig, oantastlig. Den finns i studenternas, kårernas och lärosätenas kollektiva medvetanden som en evig klagosång mot de högre makterna på regeringskansliet – ett kansli som oavsett politisk färg ständigt lyckas glömma bort eller slarva bort frågan.
Det låga studiemedlet har satt sin stämpel på studentlivet. Det finns vid Sveriges lärosäten en kultur uppbyggd kring studenternas taskiga ekonomi. Bristen på pengar diskuteras vid kaffeautomaten såväl som på kårens fullmäktigemöten. Man till och med sjunger om studiemedlet på sittningarna. Klagosången är en del av vardagen.
Man kan inte blunda för studiemedlet när man sätter kåravgiften. Man kan inte blunda för studiemedlet när man bygger studentbostäder. Man kan inte blunda för studiemedlet när man bestämmer ölpriset på nationspuben.
Studiemedelskulturen lever. Klagosången ljuder. Gärna detta och detta och detta – men först måste studiemedlet höjas.
2006 var det val. Det året satt jag mitt första år i en kårstyrelse. Då tyckte SFS att man nu minsann skulle göra allt för att studiemedlet skulle höjas efter valet. Då skulle man lyfta klagosången, media skulle få höra den, politikerna skulle få höra den. Varje gång man pratade med media försökte man prata om studiemedlet. Det såg ut att gå vägen den gången. Om jag minns rätt fick man alla partier utom ett att lova höjda studiemedel efter valet.
För det är ett problem med det låga studiemedlet. Ytterst få som jobbar med dessa frågor hävdar motsatsen. Vi har i dagarna fått höra att varannan student inte klarar sig på egen hand och kan behöva pengar från annat håll, och det är ett verkligt problem, det händer här och nu.
Snacket just nu handlar mycket om att man ska jobba vid sidan om studierna för att finansiera sig själv. Det håller liksom inte om man ska prata om att heltidsstudier ska vara på heltid.
Varför lyckas man inte?
Först: Det är väldigt dyrt att höja studiemedlet. Jämfört med en annan möjlig reform, att avskaffa eller höja fribeloppet, är en höjning av studiemedlet ett mastodontprojekt. Även om behovet är tydligt och enigheten stor. När studiesociala utredningen inrättades 2008 sa SFS dåvarande ordförande Elin Rosenberg att en studiemedelshöjning minsann inte behövde en utredning, det kunde man göra ändå. Hon hade rätt. Nu behövdes det en studiesocial utredning av andra skäl, så helt fel var det inte.
Sedan: Höjningsförespråkarnas främsta vapen kan också vändas emot dem. Det är dolt i begreppet ”heterogen studentpopulation”. Kort sagt: Studenter är olika. De har olika förutsättningar; olika möjligheter att jobba, olika utbildningar, olika rika föräldrar osv.. Det betyder att det finns de som har katastrofalt dåliga förutsättningar att klara sig på studiemedel. Det finns också de som klarar sig utmärkt på studiemedel utan att jobba vid sidan om. Det finns de som jobbar och studerar parallellt som klarar sig utan studiemedel över huvud taget. Man väljer var man vill titta. I studiesociala utredningen skriver man om ”dödvikt”. Att man inte föreslår någonting som inte bara kommer att göra livet lättare för de som har det svårt, utan också förbättra för de som redan har det bra. Och då har man i sanning gjort det svårt för sig.
För det finns också gnällspikar. Ofta sådana som var studenter för tjugo, trettio år sedan och klarade sig bra då. Eller sådana som studerar och jobbar heltid samtidigt, som tycker att studenterna gör onödiga saker och dricker för mycket billig öl. Eller folkpensionärerna som tycker att de också har det så förbaskat dåligt att de borde prioriteras. Gemensamt är att de inte erkänner att studenter är olika. De är i gott sällskap. Studiemedelssystemet erkänner heller inte att studenter är olika.
Idag presenterades 
En Redig Utbildning 