Har jag nu pratat om promoveringen vid Lunds universitet är det väl inte mer än rätt att jag säger något om ”utbrottet”. Det var på promotionsfesten (frackar, fin middag och sånt) som professorn i genusvetenskap Tiina Rosenberg blev tämligen upprörd på den inhyrda underhållningen. Sydsvenskan var snabbt framme och kunde rapportera om hur detta ”pinsamma intermezzo” skakade festdeltagarna. Så som jag har förstått det hela handlade det om att underhållningen skulle ha ”trampat på vänsterrörelsen”, vilket professor Rosenberg inte kunde tolerera, varpå hon adresserade underhållningen med ett trefaldigt ”fuck you” och gick hem.

Jag inser att det finns mycket intressant politik i detta. Jag, som däremot inte kan nånting om vänsterrörelsen, tänker dock inte kommentera just det. Detta överlåter jag med varm hand åt en kollega.

I mina ögon är det mer intessant att se hur akademin reagerar på detta. När Sydsvenskan efter någon dag kontaktar Lunds universitets rektor Göran Bexell uttalas följande:

”Är man på en akademisk fest måste man vara beredd på det mesta (…) Jag hoppas att det här inte går ut över hennes verksamhet, för det är en väldigt bra verksamhet som pågår på Centrum för genusvetenskap.”

Okej, visst att Tiina har gjort ett klavertramp. Man skäller helt enkelt inte ut underhållningen när man är på disputationsfest. Men varför gör Lunds universitet inte ett försök att förstå bakgrunden till utbrottet. Var det helt enkelt så att Tiina Rosenberg var helt fel person att gå på en promotionsmiddag. Jag hoppas innerligen att det inte var så. Jag hade själv fördelen att få vara med på både promotionen och genrepet dagen innan. Jag kan meddela att Tiina var på båda, och att hon var mycket stilig i talar (professorsrocken).

Enligt Göran Bexell måste man förvänta sig allt på en akademisk fest. Min erfarenhet av akademiska fester säger mig att man visst kan förvänta sig vad som helst, men det betyder inte att man ska acceptera vad som helst.

I akademins ögon är det synd om professor Rosenberg, för hon kan ju – ve och fasa – ha skadat sin forskning och sitt anseende. Man förväntar sig gärna att akademin ska ha högt till tak, och att det fria ordet ska värnas. Något säger mig att anseendet för universitetets verksamheter väger nästan lika högt.

Akademin ska kunna kritisera ett uttalandes innehåll – men inte uttalandet självt. Bemöt detta på allvar, och nedvärdera inte den som vågar tala.